1677 ställs Hieronymus Lindeberg inför krigsrätt av Karl XI. Åtalspunkten är högförräderi. Översten döms till döden och avrättas i december. Ryktesfloran har under tiden blivit alltmer vildvuxen, när det gäller anledningen till att kommendanten gett upp Nordens modernaste fästning så lätt i stället för att "hålla ut till siste man". Lindebergs fru Ingrid figurerar i flera av dessa rykten. Hon skulle helt enkelt inte ha stått ut med det öronbedövande bombardemanget utan tvingat sin man att ge upp.

I en annan version hade överste Lindeberg anhållit hos danskarna vid den första vapenvilan att få sända i väg sin sjuka hustru. Detta hade nekats och då hade hustrun av skräck fött tvillingar, men själv avlidit under förlossningen. Denna familjetragedi hade fått kommendanten att helt tappa modet. Ingrid Lindeberg överlevde emellertid sin man, trots de envisa ryktena om hennes död i barnsäng på slottet i Landskrona. Hon tilldelades även änkepension ur kungens kassa, vilket kan uppfattas som en kraftfull dementi på hennes delaktighet i den nesliga kapitulationen.

1678 ger den danske kungen Christian V order om att alla friskyttar skall skickas till Landskrona. Friskyttar var en motsvarighet till snapphanar, en form av gerillasoldater, som försökte ställa till med så mycket besvär för svenskarna som möjligt. Friskyttekompanierna hade en militär organisation och var för Christian V en viktig resurs i det skånska krigsföretaget. Friskyttarna hade Citadellet som bas för operationerna i Skåne.

1679 sluts fred och danskarna tvingas efter tre år lämna Citadellet och Landskrona.

1685 fastslår ett kungligt beslut att Helsingborg varje år skall betala 30 daler daler silvermynt till Landskrona i så kallade isningspengar. Borgarna i Landskrona har nämligen skyldighet att befria fästningsgravarna från is. Så fort det fryser skall man ut med spett, hackor och båtshakar.

Det här är en börda, som landskronaborna finner djupt orättvis.